Det där med jubileer verkar inte vara den bästa grenen för staden Göteborg. När det var dags att fira 300-årsjubileum 1921 blev den gigantiska jubileumsutställningen försenad och kom inte igång förrän 1923. Mycket bättre var det inte 2021, när staden fyllde 400 år mitt under härjande pandemi. Den utställning som Göteborgs stadsmuseum då hade färdigställt för att visa "Göteborg 400 år av nöd och lust" fick inte det pampiga genomslag som var tänkt, när det var öppningsdags. Jag var visserligen där då, men det var en tämligen lamslagen upplevelse, då man smög omkring längs väggarna hela tiden var beredd på att hålla avstånd från medbesökarna, som ändå var ganska få. Mitt sällskap och jag koncentrerade oss då lätt nostalgiskt mest på det senaste av stadens sekelvarv, 1900-talet kallat "Grejen med Göteborg". Det var mycket av sådant vi själva kunde minnas och en hel del om Göteborgshumorn, insamlat från museets besökare.
.jpg)
Nu i veckan som gick besökte jag utställningen igen och då på visning med pedagogen Emelie som guide vid årets novemberträff med ett tjugotal gamla arbetskamrater från radio och TV i Göteborg. Vi kom ju förstås inte på jubileumsåret utan ett år för sent. Men vad gör väl det, när vi fick en gedigen genomgång av stadens historia från stadsflytten från Lödöse till dagens placering närmre Göta älvs mynning.
Mycket av vad som presenterades var förstås ganska välkänt för oss alla, men åtminstone jag fick tänka om på en del fakta, som jag tidigare hållit för sanna. Jag visste exempelvis inte att Göteborg fick en kort tid av placering på Hisingen direkt efter flytten från Lödöse. Dessutom har jag alltid trott på att staden byggts på ett träsk, men så var det inte. Strandängar är det som är grunden och intet annat. Inte heller har Gustav II Adolf, som gav staden stadsrättigheter stått på något berg och pekat ut var den skulle ligga så som statyn av honom i stadscentrum visar. Det var tydligen mäktiga män i Älvsborg, som bestämde platsen.
Staden var viktig för sitt strategiska läge under det krigiska 1600-talet och mycket för att reglera handeln och skaffa kronan intäkter genom den. Därav den gedigna stadsmuren. Göteborg var inte den stenstad den är idag, utan husen var byggda i trä och staden har brunnit flera gånger. Dagens trähus i Haga var inte centrala utan det var en förort. Så också Örgryte. I princip allt i staden ägdes av adeln, som utgjorde endast 1% av befolkningen. Mycket i staden byggdes upp av rika familjer och ett speciellt borgarskap växte fram i staden. Det man främst satsade på var olika gårdar och utbildning samt gator och de kanaler, av vilka några få finns kvar ännu idag.
Utvecklingen fortsatte under 1700-talet med att dricksvatten drogs in i staden genom en ränna från Kallebäck. Samtidigt fick staden tidning, som spred nyheter och handeln tog fart med ostindiefartygen. Vi fick oss till livs att det var mycket fiffel och hyckleri bakom ostindiehandeln, som innebar försäljning av järn, trä och trankokt sill till Spanien. Där fick man betalning i silver, som man sedan spenderade på fortsatta resor till Kina för att därifrån få porslin, siden och te att ta med sig hem.
1800-talet innebar mer blomstring. Då blev det fred samt folkökning till följd av vaccin och att potatis blev allmän föda. Det blev inflyttning till staden från kringliggande landsbygd i och med att industrin spirade. Den började inte, som jag trott, med järnsmide och sjöfart utan med textilindustri, som främst sysselsatte kvinnor och barn. Att det inte blivit så känt, förklarade Emelie med att de inte fastnat lika lätt på bild som exempelvis de stora starka karlar, som bar järnbalkar till Järntorget för smältning.
Sedan lämnades vi till "fri lek" med att utforska "Grejen med Göteborg" på egen hand. Men det hade jag ju redan gjort, så jag drog mig till museets café, där vi samlades och avslutade vår innehållsrika novemberträff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar