Idag har jag sett Vildanden på Göteborgs stadsteater. Det har jag gjort förut, närmre bestämt som tonåring. Det var då denna Ibsen-föreställning öppnade mitt hjärta för scenisk dramatik. Det sceniska var jag redan bekant med efter att som amatör ha spelat barnteater och ha sett en massa operetter och en del operor. I de senare var det mest musiken som tjusat mig. Med Vildanden kom även det dramatiska berättandet in i mitt liv, och där har det stannat. Jag skrev en recension av föreställningen som skoluppsats och minns att den gav mig bra betyg.
Kvällens upplevelse av Vildanden var till viss del densamma som från min ungdomstid. Det jag då lärde mig om vad livslögn som grund för vår lycka betyder fanns givetvis där och mullrandet från loftet och allt liv som pågick där var förstås sådant jag kände igen. Men helt klart för mig hade jag ändå inte pjäsen och kanske var en del ändrat. Jag mindes inte att spelplatsen var ett badrum och inte exakt hur historien förflöt. Lika bra spelad nu som då var i alla fall föreställningen med skådespelare som Robin Stegmar, Mia Höglund-Melin, Victoria Dyrstad, Lars Väringer, Benjamin Moliner och Johan Friberg rollerna.
Jag såg en repetition och premiären är på fredag. Rekommenderar varmt ett besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar