Det var inte bara dans på Kungsbacka teater ikväll, det var Sverigepremiär på föreställningen "Mönster Outside" med ett halvdussin dansare från New York och en kvintett svenska musiker på stråkar, flygel orgel och ackordion. Sidra Bell Dance och New Tide Orquesta hade tillsammans skapat en oerhört vacker helgjuten föreställning där dans och orkestermusik slingrades samman och understöddes av sång, tal och suggestiva grafiska projektioner som scenografi.
Det hela började innan det egentligen innan det började med två ensamma dansare smygande och rullande över scenen, medan publiken satte sig på plats. Det slutade med stående ovationer och bravorop från publiken. Däremellan fanns en upplevelser att minnas länge. Dansarna seglade som gummiband över scenen. Rörelserna stod inte cirkuskonster efter men var mer uttrycksfulla. Stundtals var det dans i grupp, ibland i par och även helt solo. Musikerna var också högst delaktiga i det sceniska och gränsen mellan musiker suddades ut.
Allt som allt väcktes känslor av såväl glädje och förening av olikheter som utanförskap. Dansarnas enhetliga men lätt varierade kostymer från nakenhet över kroppsstrumpor och vita overaller till fladdrande färgstämda tygkostymer underströk dansens helhet mot en fond av de svartklädda musikerna. Musiken var en sorts kammarmusik, fast med moderna klanger.
Hatten av och ett stort fång rosor är vad den här föreställningen enligt mitt tycke är värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar