Ikväll har ja varit på Kungsbacka Teater. Men vad var det jag var på? En konsert? En dansföreställning? Nej, varken eller, utan både ock. Dock inte musiker som spelade upp för dansare, utan musiker och dansare organiskt sammanflätade i toner och rörelser till en gemensam enhet, där genregränserna helt suddats ut. Musikerna dansade både med och utan sina instrument. Fascinerande hur de klarade att både dansa och spela samtidigt med hög kvalitet på framförande av såväl Beethovens, Bachs och Lutoslawskis musik samt nyskapande former av dessa toner.
I dansmomenten gick de de olika dansarnas rörelse sömlöst i och ur varandra som vore de en gemensam organism. Rörelserna varierade mellan akrobatiska, taktfasta och darrande som asplöv. Föreställningen lekte också effektfullt med ljus och mörker på ett sätt, som skapade en en helt egen dimension och ibland rådde det ett riktigt rembrandtskt ljusdunkel, när musikerna spelade i klunga.
Det här föreställningen berättar inget från a till ö, den består av komplext hopfogade fragment, som med artistisk kraft, överraskningar och oväntade möten går direkt till känslan. Den är nyskapande och internationell i ett samarbete mellan tre dansare ur koreografen Örjan Anderssons danskompani och tretton stråkmusiker i Scottish Ensemble ledd av Jonathan Morton och går under namnet "Prelude Skydiving from a dream".
Mottagandet blev varmt på den med stående applåder från den nästan fulltaliga publiken på Kungsbacka Teater och det är bara att konstatera att den halländska dansinstitutionen Rum för dans åter igen har bjudit Kungsbacka på en upplevelse av högsta klass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar