Fint allkonstverk med Teater Albatross

Ett antal decennier har gått sedan jag första gången besökte Tokalynga utanför Ullared. Det var en vinterkväll med tät dimma, men jag letade mig på smala vägar fram till mitt mycket speciella mål. Jag kom till en avantgardistisk teaterakademi som likt ett bloss i mörkret lyste i en gammal skola mitt därute på den halländska landsbygden. Och där golvades jag helt av Teater Albatross mäktiga föreställning ”Den brinnande mannen”, en stark upplevelse av lika delar teater, skulptur och filosofi om den lilla människans utsatta tillvaro. Sedan dess har jag genom åren då och då samarbetat med Teater Albatross och teaterns ledare eldsjälen Robert Jakobsson och även följt gruppens projekt, internationella samarbeten och gästspel. Det var ett litet tag sedan, men idag var det dags igen. Jag såg Albatross senaste produktion ”1917 När klockorna stannade”, som till och med imorgon söndag gästspelar på Teater Cinnober i Göteborg.

Robert Jakobsson in action.

Det var minst lika klurigt att leta sig fram till Teater Cinnobers lokal i Masthugget som det en gång var till Tokalynga. Men tack och lov var belöningen den samma. Det var åter ett fantastiskt möte med Teater Albatross. En suverän föreställning om ryska revolutionen med tentakler sträckta såväl till ungdomsrevolterna 1968 som till vår tid idag. Robert Jakobsson var enda personen på scen i en 70 minuters uttrycksfull monolog, där fragment av olika slag hakade i varandra. Som  medspelare hade han istället för människor Åsa Lieberaths fascinerande skrot-, kranie- och klockskulpturer. 

En del av Åsa Lieberaths fantasieggande scenografi. Här en karusell - en fin symbol för såväl glädje och frihet som fabrikernas gnällande ekorrhjul. Dessutom är den befolkad av ryska historiens personligheter formade av klockor och skelett.

Sammantaget blev detta möte ganska likt mitt första med Albatross i ett allkonstverk, där det inte gick att urskilja var gränserna fanns mellan teater, poesi, musik, skulpturer, filosofi, rörelser och måleri. Allt samspelade och nog hade den här föreställningen allt det mod och den känsla, som det också talades om att konsten i Ryssland hade just efter revolutionen. Och budskapet kändes som konstens betydelse för människors frihet och hur fritt skapande kan lyfta den lilla människan från svåra umbäranden och göra livet uthärdligt.

Efter föreställningen följde ett fint samtal om teater och poesi mellan Robert och poeten Ingela Strandberg. Hon menade att föreställningen var som en enda lång dikt. Och det kan jag verkligen hålla med henne om. 

.

Robert Jakobsson och poeten Ingela Strandberg i samtal med varandra
och publikan om likheten mellan teater, poesi.och all annan konst.