En kväll på slottet

Ikväll har Matz och jag varit på slottsbesök, på Hallands egna slott i Halmstad. Det var en högtidsdag, eftersom slottet i år firar 400 år. Lika många år sedan är det nu i dagarna sedan danske kong Christian lV och svenske kungen Gustav ll Adolf möttes för förbrödring på detta då danska slott. Kvällen var startskott på ett stort 400-årsfirande, som nu går vidare. Vi blev ikväll bjudna på kaffe, fralla och en supergod kaka samt ett högintressant seminarium om Hallands dansk-svenska historia och ingen mindre än landshövdingen Lena Sommestad hälsade oss i hand, när vi kom. Vi var dessutom i matsalen, just där kungamötet ägde rum. Lite historiska vingslag!

Det var spännande att höra om ceremonierna, när de tidigare ärkefienderna möttes och vilket gästabud som gavs, när de skulle snacka sig samman mot gemensamma fiender, som i det här fallet främst var Polen och Sigismund. Maten var en storståtlig trerätters med 20 (!) maträtter i varje kategori och 35 skålar i vin,  då alla glas dracks ur. För att man skulle klara detta intag dukades det bredvid besticken med en fjäder, som man kunde kittla halsen med för att kräkas upp. Inte så trevligt med den tidens bulemi, men påkostat var det. Vi fick också höra om befästningarna längs dansk-svenska gränsen, som innehöll både fasta och tillfälliga skanserna allt efter vad de många krigen länderna emellan krävde.

Hur övergången från dansk till svensk tedde sig var ett annat av seminariets tema. Och i det sammanhanget måste jag be alla som deltagit i mina stadsvandringar hemma i Kungsbacka om ursäkt. Jag har påstått att försvenskningsprocessen började direkt efter frederna i Brömsebro 1645 och Roskilde 13 år senare. Så var det inte. Den började först 1683 efter påbud från Karl Xl. Innan dess levde vanligt folk precis som tidigare och hallänningar dömdes till och med fortfarande efter danska lagar. När försvenskningsprocessen sedan kom igång började den i kyrkorna och sipprade därifrån i långsam takt ner till gemene man. Några direkta identitetsgräl förekom inte mellan svenskarna och de forna danskarna. Skälet till det tros vara att religionen var den samma och att språken på den tiden låg betydligt närmre varandra än vad de gör idag.

Att kungamötet 1619 ägde rum just i Halmstad hade flera orsaker. Dels var slottet där då nytt och fint samt beläget nära svenskdanska gränsen, så att svenske kungen och hans följe inte behövde bege sig så långt in i Danmark, dels var Halmstad sedan Kalmarunionens tid den danska stad, som motsvarade just svenska Kalmar. Det sambandet kände jag inte till tidigare, trots att jag otaliga gånger har stött på att Halmstad och Kalmar ses som jämförbara metropoler. Kul att veta varför.

Seminariets expertis var Jens Lerbom, universitetslektor i historia vid Högskolan i Halmstad, Anders Bergenek från föreningen Gamla Halmstad och Daniel Borgman, utvecklare inom Kulturarv på Region Halland. För kvällen  som helhet tackar vi  Länsstyrelsen i Hallands län, Region Halland, Högskolan i Halmstad och Hallands Konstmuseum.