Fint föredrag om Märta Rinde Ramsbäck

Ikväll var jag på ett riktigt nostalgiföredrag. Det handlade om Märta Rinde-Ramsbäck, tongivande konstnär och kulturpolitiker i Kungsbacka, när jag började arbeta med kulturen här. Hennes dotter Karla stod för presentationen. Det var intressant och kul att höra om Märta, som jag har arbetat mycket tillsammans med. Somt var nytt och annat kände jag väl igen. Det var roligt att få nycklar till drivkrafterna till Märtas enorma engagemang. Hon kom från en familj med politiskt intresse sedan generationer. Hon föddes i Göteborg men flyttade en hel del under uppväxten. Under skoltiden bodde hon i Dalarna och efter realexamen skaffade hon sig, inspirerad av släktingar, en gedigen textilkonstnärlig utbildning på Slöjdföreningen i Göteborg och Textilinstitutet i Borås. En nyhet för mig var att hon under utbildningen undertecknade sina bilder med ”Skrutt”. Hon var först elev på Slöjdföreningen och sedan lärare, bibliotekarie och huvudlärare där. Vid vänsterrörelsens intåg på konstskolorna 1968 kände hon sig inte längre hemma där. Märta var moderat men enligt Karla också en rebell med okuvlig tro på individuell frihet, kvinnors rätt och kulturens makt. Det märkte jag också. Hon var en ovanlig politiker, som sökte samarbete och nätverk åt alla håll. 

Hon väjde aldrig för samarbete över partigränser och det var nog det som gjorde det så svårt för mig att komma underfund med hur kommunpolitik egentligen fungerar. Märta började efter skolåren arbeta som fri konstnär och inom studieförbund, gärna tillsammans med andra. Hon drog också igång föreningar för konstnärers villkor och arbetsmöjligheter.  Karla menade att Märta blev invald i kommunpolitiken sedan folk i Kungsbacka hade sett henne slå ett slag för naturvävining i Göteborgs Botaniska trädgård i ett TV-program av Ria Wägner. I Kungsbacka och Gåsevadholm hade Märta bosatt sig sedan hon gift sig med KF, som hon träffat på en pianostol vid en släktträff på Gåsevadholm. Som olitiker var Märta en riktig kämpe, mycket för konst och kultur men lika mycket för att värna om bebyggelse, miljöer och natur. Hennes sista engagemang blev som trädkramare, när man ville fälla träd i badhusparken. Hennes motto var då träd måste också få bli pensionärer".



Karla sade att hon under uppväxtåren var heligt trött på både politik och gobelänger. Men, men hon blev själv politiker och vårdar fortfarande allt hon har av sin mors kost och håller koll på den hon vet finns på andra håll.









I morse kom jag på att Ingemar Jonsson, dom en gång anställde mig inom kulturen i Kungsbacka också hade arbetat med Märta. Jag ringde honom om föredraget och han var intresserad och kom. Det var väldigt roligt att ses igen och uppleva och prata om gamla minnen.