Det blev Kungsbacka teater för mig ikväll också. Lika hellyckat som igår men denna gång i sällskap med enseblen 123 Schtunk, som spelade Strindbergs ”Ett drömspel” som improvisationsteater.
 |
| Prooveringen. |
Jag har sett Schtunk förut och erkännas skall att jag var lite orolig för att de med sina clownnäsor inte skulle göra denna min favoritpjäs rättvisa. Men farhågorna kom på skam direkt. Det var en högst intelligent variant av Strindbergspjäsen med unik publiksamverkan, snappa hopp mellan dagsaktuella improvisationer och Stridbergs manus. Hoppen mellan verkligheten på scenen och Strindbergs 1800-tal var eleganta. Sång och musik hade vävts in i texten, känslor svallade och kasten mellan scener som lockade till gapskratt och pjäsens bråddjupa allvar var sekundsnabba och formidabla.
Jag måste erkänna att det här är den mest begripliga uppsättning av ”Ett drömspel” jag har sett, och jag har sett många. God dramatik och universella tankar står sig väl också i samband med humor och publikfrieri.
 |
| Jag klistrar, jag klistrar, jag klistrar ... |
Jag golvades när jag såg Stockholmsoperans föreställning av Dorsins ”Glada änkan”, som jag också sett i många andra versioner. Men Schtunks Drömspel stod inte Dorsins Änka efter. Och trots produktionernas helt olika storlek spelar de i samma division. Det var verkligen drömmen av "Ett drömspel", och man kan konstatera att det på intet sätt är synd om människorna, när tillgång finns till så här briljant teater.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar