Malm x 2

Broarna i Madison county? 

Nä, men de var nog lika många, fast de låg inte långt bort i amerikanska Iowa. Riktigt nära låg de faktiskt, bara några mil hemifrån. Längre behövde Matz och jag alltså inte åka, för att komma till en, för oss, ny och speciell miljö, som vi aldrig tidigare besökt. Vattendraget under broarna var  Säveån och platsen vi sökt oss till var Jonsered. Där hittade vi gamla fabriker, omgjorda till hotell och en vidunderlig natur, som vårdas av Göteborgs universitet. 

Vi vandrade längs en djup ravin. Lite vatten kluckade i en bäck nere i djupet. Vattenflödet hade lyckats hålla sommartorkan stången. Sommarvärmen hade heller inte torkat den övriga marken där frodig grönska i skog och sädesfält omfamnade oss. Man blev liksom ett med naturen. 

Vi gick en halvtimma i den miljön fram till vårt mål, som var Jonsereds herrgård och trädgårdar. Där prunkade vackra blommor av skilda slag, men det var inte dem vi hade kommit för att beskåda, även om de var synnerligen praktfulla. Vi hade kommit för att titta på skådespel. 2 x Malm, berg och sjö. Den osannolika kombon Claes Malmberg och Jan Malmsjö spelade, sjöng och roade tillsammans i sommarrevyn "The good Old days".

Det hela var en både rolig och trivsam föreställning med två gamänger i sitt esse. Malmsjö är fortfarande den suveräne estradör han alltid varit och han underhöll med sina mest kända virtuosnummer som bland annat "Snurra min jord", "Under alla broar" och som final "Vår bästa tid är nu". Malmberg visade sig som en verklig ordekvilibrist och garvad revymakare. Han bjöd verkligen på sig själv, bland annat i en parodi på sig själv i TV4:s "Let's dance" och i en uttömmande sånglig beskrivning av vad jazz verkligen är. 

De båda herrarna roade också skojfriskt tillsammans och det var tydligt att de två scenrävarna verkligen funnit varandra, sin olikhet till trots. Tillsammans lyckades de med sin ensemble bjuda på en sommarteater av allra bästa sort. Och vi fick på många sätt en riktigt härlig sommaruplevelse.