I Astrid Lingrens spår

Nu har vi gjort det igen. För ungefär en månad sedan kombinerade vi slottsvistelse på Örenäs slott i Skåne med att insupa ett gott stycke svensk kvinnohistoria på Birgit Nilssons museum. Den här gången var det Småland som gällde. Vi var vi på Teleborgs slott i Växjö för god middag och övernattning och den svenska kvinnohistorier fick vi oss till livs på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Ett jättefint museum och minnesmärke i och kring gården, där hon en gång föddes. 

Vi var inne i hennes barndomshem, som hon själv återställt så som det såg ut i barndomen. Bredvid låg huset, som inspirerat till Villa Villerkulla i Pippi-böckerna, där hon också bodde en tid. 

Två fina utställningar skildrade Astrids liv. En fokuserade på hennes litterära produktion och privatlivet och en på hennes starka samhällsengagemang, "#ingen liten lort". Nä, någon liten lort var hon verkligen inte. Hon vågade höja sin röst och vässa sin penna, så fort hon tyckte något var fel. 

Vem minns inte, hur hon lyckades vinna mot Sträng, när hon fick 102% i skatt, eller när hon fick lagstiftningen om djurrätt ändrad till djurens fromma, även om hon tyckte den blev för dålig och kallade den "fisig".

Riktigt spännande var det också att ta del av hur Astrids böcker inte bara var berättelser från hennes trygga, rika barndom och omgivning utan även hade en innebörd, som korresponderade med Astrids ljusaste tankar om livet och omvärlden. Och framför allt hennes omtanke om barn.

Intressant var också hur Astrids person genomsyrade utställningarna, både hennes humor och allvar, hennes fantasi och hennes lekfullhet. Att lära känna Astrid via museum var minst lika spännande som att få blicka in i Birgits liv. Och båda de här utställningarna och barndomshemmet var föredömligt presenterade med såväl audioguider som liveguidningar. Jag är glad över att på det här sättet ha fått inblick i två av våra främsta svenska kvinnliga konstnärers liv. Båda jordnära bonddöttrar, som nått välförtjänt världsstatus utan att på något sätt förlora förankringen i sitt ursprung. Att Birgit, som på sedlarna, skulle vara 25 gånger mer värd än Astrid, håller jag absolut inte med om. De har båda samma storhet, var och en på sitt sätt.

På torget i Vimmerby hittade jag Astrid i brons och satte mig ner på den tomma stolen mitt emot henne. Och det var inte utan att det kändes som om vi hade ett litet samtal, om än högst imaginärt.