Kungsbacka teater har gjort det igen - bjudit på en dansföreställning i världsklass. Ikväll visades tillsammans med
Rum för dans föreställningen "Ichos" med de två dansarna Virpi Pahkinen och Pontus Sundset i koreografi av den förstnämnda till slagverksmusik av och med Mika Takehara. Föreställningen kan liknas vi en triptyk, där de två dansarna gjorde var sin egen del och slutligen en tillsammans.
Det hela började med svagt porlande ljud likt regndropparna och ett aftonrodnadsljus. Första dansrörelserna var småskaliga i Virpis fingrar, som helt fångade musiken. Så småningom deltog även hennes händer i dansen och därefter framträdde hennes armar och ben som de mest fullfjädrade danspartner man kan tänka sig. Ljuset skiftade till rent rembrandtsk clair obscure-belysning. Dansen fortsatte med armar, ben, händer och fingrar som huvudaktörer. Stundtals tycktes de röra sig kring sig själva, helt fristående från Virpis kropp. Pontus tog vid med dans i ett soldisskimmer. Även i hans dans spelade fingrarna huvudrollen och rörde sig som flygande fåglar. Hans dans var mer utåtriktad än Virpis återhållsamma och förde lite tankarna till en smygande spejare. I den avslutande gemensamma dansen ömsom speglade de båda dansarna varandra och kontrasterade mot varandra. Dansen utvecklade sig till mer och mer akrobatiska former, men hela tiden med fingrarnas små men uttrycksfulla rörelser i fokus.
Musiken från pukor, cymbaler, trummor och lite andra ljud var totalsynkroniserad med dansen som till ett eget universum mitt i nuet. Det var som om osynliga trådar höll dans och musik samman till en totalenhet, omöjligt att avgöra vem som styrde vem. Allt slutade sedan i en högst hörbar total tystnad och som det började med dans endast av fingrar. En oförglömlig upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar