Åter i vardagslunken

Då är vardagslunken här igen. Jag var på vattenträning i simhallen i morse igen. Efter att i två veckor ha varit mer eller mindre däckad av en fruktansvärt seg och envis förkylning kändes det riktigt bra att vara ute i den vanliga världen. Igår var första dagen jag gick ur huset, för då kallade mina härliga lekkamrater från förr till museibesök. 

Vi var på Göteborgs sjöfartsmuseum och såg intressanta utställningar. En med personliga erfarenheter om människors flykt över haven. Närgångna porträtt gjorde att man fick verklig förståelse för vad det innebär att fly från en värld till en annan och inte minst av den pendling mellan hopp och förtvivlan, som dessa människor genomgått. 

Den andra utställningen vi fördjupade oss i var väldigt speciell och skildrade Havets kvinnor, eller haenyeo, som de kallas på on Jeju utanför Sydkorea, där de lever och verkar. De är starka kvinnor, som dyker efter  skatter som alger, sjögräs, snäckor och fisk. De gör över 50 dykningar om dagen och lever ett farligt liv. De är sina familjers försörjare, medan männen tar hand om hem och barn. Idag är de flesta dykarkvinnorna mellan 50 och 95 år och återväxten av unga är svag, men det gör inte deras liv mindre spännande. 

Vi avslutade museibesöket i akvariet och beundrade den skönhet och färgprakt de olika fiskarna och undervattensväxterna uppvisade. Upprymda fortsatte vi med auberginegryta till lunch på en trivsam och högst serviceinriktad libanesisk restaurang i närheten. 

Och nu idag skiner solen, det är vackert ute, men ack så kallt. Det dröjer säkert ett bra tag till innan våryran bryter ut. Kanske bra, för jag har lite jobb jag ligger efter med och nu blir det gjort.