Nostalgi och Konst

Idag var en härlig dag. Jag var i Göteborg hos min gamla skolkamrat Lena. Vi pratade nutid och dåtid. Vi konstaterade bland annat att påtagliga skillnader finns mellan generationer och hur det kan påverka relationer med missriktad hänsyn. Vi är olika uppfostrade och ränderna går svårligen ur. Med det landade vi i att nostalgiskt blicka tillbaka på vår operett- och operatokiga tonårstid och planerade en nostalgiresa tillbaka till Wien, där vi var som unga. Förhoppningsvis blir den av i maj. Men det blev nostalgi redan idag, när Lena visade mig sina digra pärmar med dokumentation av alla de föreställningar vi besökte på Storan i Göteborg under ungdomstiden. Så väl arkiverat! Vilken professionell arkivarie har inte gått förlorad i Lena!

Hugo Palmsköld talar om Olle Bærtlings målning i utställningen "Speglingar".

Dagen avslutade jag sedan med konst på hemmaplan i Kulturhuset Fyren. Hugo Palmsköld från Halmstad presenterade i anslutning till konsthallens pågående utställning "Speglingar" halmstadfödde konstnären Olle Bærtling, eller triangelmålaren, som han kallade honom. Intressant föredrag om denne provocerande och kompromisslöse konstnär. Någon konstskolning skaffade han sig aldrig. Han flyttade till Stockholm och blev en banktjänsteman, som ägnade fritiden åt konstskapande. 

Hugo Palmsköld talar om Bærtling och måleriet i abstrakt geometri..

Tjänstledighet tog han för att utveckla sitt skapande och där knöt han mängder av kontakter, som skulle hjälpa honom att ta sig från bank- till konstvärlden. Olle Bærtling började måla figurativa, men började sedan abstrahera allt mer för att slutligen hamna i det abstrakt geometriska. Just det har gjort honom både provokativ, innovativ och beundrad. Det senare för hans kompromisslöshet och noggrannhet. Han var så noga att han krävde speciella skruvar på utställningar för att målningarna skulle komma på rätt distans från väggen. Han ville att målningarna liksom skulle sväva i rummet. Han signerade målningarna på baksidan för att text inte skulle störa bilden. Han ville heller inte ha ramar runt sina målningar utan han ville att bildernas vinklar skulle tyckas gå vidare ut i omgivningen. Titlar var dessutom inte något för Bærtling. Med det menade han att konst inte ska föreställa eller symbolisera något, utan den ska vara till blott och bart för att upplevas. Noga var han också med att ytorna han målade skulle vara utan penseldrag, så att konstnärens rörelser inte skulle kunna spåras. I praktiken innebär det att han ofta hade tiotals lager av färg i sina trianglar.

Så här hade Bærtling tängt sig göra en skulptur på Sergels torg i Stockholm, om han fått chansen.

Utmärkande för Bærtling är dessutom han dramatiska svarta streck. Dem förde han senare över även till skulptur. Han hade en ide om en 85 meter hög sådan skulptur, när Sergels torg byggdes i Stockholm. Men till sin egen sorg blev han inte ens inbjuden att ge förslag om utsmyckningen av torget. Det överklagade han storligen, men förgäves. En liknande skulptur, om än mycket, mycket mindre, kan dock idag beskådas utanför Skissernas museum i Lund. Allt detta och mer därtill berättade Hugo Palmsköld engagerat och entusiasmerat om.Mer om Bærtling finns på Bærtlingstiftelsens webbplats.

Mindre utförd skulptur av Bærtling vid
Skissernas museum i Lund..