#Metoo

Idag tog en hashtag (#) vägen ut från cyberrymden och media till torg runt om i landet. VR övergick till IRL. Själv var jag inte med, eftersom jag satt i bilen på väg hem från en helgresa. Men jag var med i tanken och jag tror verkligen att aktionen #Metoo är viktig och kan komma att innebära ändringar. 

Allt som nu kommer upp till ytan om hur kvinnor i alla tider oförbehållsamt trakasserats av en del män är både sorgligt och skrämmande. Nog har jag alltid vetat, men oftast blundat och svalt sanningen som om Birger Jarls lag om kvinnofrid från 1200-talet var en självklarhet och en av de fungerande grunderna för vårt samhälle. Men så är det ju inte, det står klart inte minst i dessa dagar. 

#Metoo. Jag har inte skrivit något med hashtagen tidigare, men när jag tänker efter så visst har jag i många sammanhang råkat ut för trakasserier. Jag har mött klåfingriga gubbslem både på arbetsplatser och restauranger. Så kallade skämt har många gånger varit allt för grova och inte sällan har jag tolkat dem som en jargong jag måste tåla. Men varför skulle jag det? 

Någon gång har jag smittats av stämningarna och valt att spela lite smått på min kvinnlighet för att nå fördelar. Så skulle jag givetvis inte ha gjort! 

Men spelet är subtilt och det är lätt att lockas hänga med, trots att jag vet att ingenting av det här är OK. Det måste få ett slut! Vi måste alla respektera varandra! #Metoo får inte sluta med en hashtag. Frågan måste tas på verkligt allvar av oss alla.