Nyskapande kammarmusik

Ikväll har jag varit på en fascinerande kammarkonsert, i Kulturhuset Fyren, en konsert inom Musik Hallandias INES-serie, d.v.s. Improviserande Nutida Experimentellt/elektroniskt Sound. Det betyder att konserten var långt ifrån traditionell. Ensemblen Curious Chamber Players spelade på ett fåtal instrument, på röster, andningar, kroppen och allehanda objekt. Det blev en koreograferad föreställning lika mycket som en musikalisk. Här handlar det om fantasi och kreativitet för nya kommunikationer, som lika mycket går till känslan som till intellektet.. 

Allt började med att vi i den fåtaliga men naggande goda publiken tågade in när konserten redan hade startat. 

Minns du Kurt Olssons Gudrun med triangeln? Den här konsertinledningen hade varit en dröm för henne - ett långt solostycken för triangel, som visade instrumentets hela bredd från klart klingande toner till dovt sordindämpade. Stundtals melodiskt och däremellan med fantasieggande ljudslingor. Nästa stycke var för tre trummor, men musikerna spelade mer inne i dem än på dem. Alla ljud som kan formas av en mänsklig kropp med andning och slag var nästa stycke och därefter spelades en basklarinett mer med rösten än genom att blåsa i den. I sista stycket briljerade föremål som fläktar, en tesil, en ballong, snäckor, pappersstrutar, burkar, saxofonens munstycken och den mänskliga rösten. 

Allt som spelades föreföll vara improviserat, men musikerna Deies Tack, Martin Welander, Rei Munakata och Malin Bång försäkrade att allt som spelade fanns noterat och presenterade tonsättarna bakom verken.

Jag har ingenting emot klassisk kammarmusik, tvärtom, 
men jag konstaterar också att det har inbjudits en nutida 
riktigt spännande och utmanande kusin till denna genre. 
Kammarmusik för en helt ny publikgrupp kanske?