Fyra x Change

Fyra konserter långt blev mitt Change-äventyr idag. Lite mindre konserter av mycket skilda slag. Det är denna variation, som är den stora charmen med den här festivalen. 

Rytmer av alla de slag med Fredrik Duvling och Daniel Berg i Rythm Art Duo.

Jag började med slagverksrytmer och dans på förmiddagen. Det var visserligen en familjekonsert på kulturtorget i Kulturhuset Fyren, anpassad för barn, men den passade också glimrande bra för en vuxen slagverksälskare som jag. Den blåstes in med en stor sjösnäcka och sedan började ett engagerat trummande. Det trummades på och med allt av Fredrik Duvling och Daniel Berg i Rythm Art Duo. Dansaren Veera Suvola Grimberg gjorde också sitt inte bara med steg och rörelser utan även med en dammvippa som slagverksinstrument. Trion lyckades även göra vanliga A4-papper till instrument genom att blåsa på dem, riva i dem och krama dem till bollar. Deras och publikens kroppar fick också agera slagverk lika goda som de traditionella trummorna, en vibrafon och en marimba. Från det sistnämnda ljöd en fartfyllda, rytmiska och riktigt slagkraftiga finalen, och jag gick därifrån med härliga lyckokänslor.

Kompositören Britta Byström till höger i sällskap med musikerna
Malin Broman, Simon Craford-Phillips och Chris Parkes.

Nästa konsert var mer traditionellt kammarmusikalisk men av högst modernt snitt och i möte med bildkonst. I centrum stod kompositören Britta Byström, som också fanns på plats i Fyrens konsertlokal Snäckan. Hon berättade om sitt verk ”Horn Trio Diagonal Musik”, som inspirerats av konstnären Olle Baertlings geometriska måleri. Linjerna i musiken drogs ut i samma oregelbundheter som i bilderna, vilka projicerades bakom musikerna Malin Broman, violin, Simon Crafoord-Phillips, piano, och Chris Parkes, valthorn.

Att jag inte helt glömts bort som festivalarrangör, märkte jag efter den här konserten. Trots  att det är elva år sedan jag lämnade det uppdraget kom publik ändå fram till mig och klagade på att det saknades mikrofoner för presentationerna under konserten. Jag höll med dem, men det var inte riktigt min sak att göra något åt det mer än att föra synpunkterna vidare.

Chiaroscuro Quartet.

För tredje konserten var det dags att gå till kyrkan, till vackra Emanuelskyrkan mer specifikt. Där mötte vi i publiken nio musiker, blåsmusikerna i Stockholm Brass Quintet och stråkmusikerna i Chiaroscuro Quartet. De senare lekte känsligt och läckert fram en stråkkvartett av Haydn, som (för åtminstone mig) överraskande inte som brukligt slutade med ett maffigt crescendo utan istället med ett litet, mjukt och knappt hörbart diminuendo.

Stockholm Brass Quintet

rasskvintetten spelade musik av de ikoniska nutidskompositörerna  svenske Bo Nilsson och amerikanske André Previn. Av Bo Nilsson handlade det om ordning och reda i sviten ”Infrastruktur”. En titel jag gillar skarpt, eftersom jag menar att kultur verkligen behöver sin egen infrastruktur och så tydligen även musiken. Previns stycke ” Four Outings” var mer varierat mellan melodiskt och lätt kaotiskt och slutade i något jag tyckte minde om clownmusik. Annorlunda kammarmusik var det hur som helst av dessa kompositörer, som luktat på det mesta i musikväg. Programbladets epitet om Previn som allroundmusiker har jag aldrig hört förut, men det var ytterst passande.

Flöjtisten Sara Hammarström.

Sista konserten denna dag handlade för mig om musik och natur på Naturum i Fjärås. Mot en fönsterfond ut mot bräckan framträdde fem av festivalens virtuosa musiker som solister. Repertoaren var väl vald för platsen med anknytning till mytologi, förändringar, skapelse och mäktigt fågelliv av såväl nutida som äldre kompositörer. Det fick en lätt magisk stämning att sprida sig i den härliga naturmiljön. Solisterna var Sara Hammarström, flöjt, Chris Parkes, valthorn, Verity Gynning-Olsson, oboe, Jesper Svedberg, cello, och Johannes Thorsell, saxofon. 

Nu tar jag nog en liten paus från Change, eftersom morgondagens konserter ges i Varberg. Men på söndag gäller - på det igen...