Årssummering

Så har ett år åter runnit ut och nya dagar rinner in i det tjugohundranittonde. Året som gick var gott och så hoppas jag även att det nu inledda ska bli. Tyvärr blev det inte riktigt så många jobbuppdrag, som jag hade hoppats under 2018, men i alla fall en del, som bland annat innefattade jobb med det svenska valet, såväl vid förtidsröstningen som på valdagen och onsdagsräkningen. Men hur vi än tog emot och räknade, så räckte det ju inte till att få fram ordentligt resultat i riksdagsvalet. Ack ja, vi får se om det kommer någon ordentlig regering nu 2019.

Under året fyllde mitt lilla företag 10 år. Tänk att det redan hållit så länge. Det har varit roliga år. Jag har fått vara med om mycket - allt från att beskriva kärnkraftssäkerhet till att upptäcka Norrbottens rika kulturliv, skildra kvinnoöden, skriva utredningar och teckna ner min tidigare brokiga jobbhistoria inom kulturutveckling. Inte en sekund har jag ångrat att jag sade upp min fasta anställning och gav mig ut som egenföretagare. Det har gett mig många nya kontakter och även fått mig att hämta upp gamla, inte minst genom Facebook. På dessa vägar har en hel del uppdrag trillat in. Det är nog bland annat därför jag har blivit en sådan entusiast för sociala medier. 

Att vara min egen innebär en härlig frihet, som ger tillfälle till att kunna resa, som jag älskar så mycket. Året 2018 började Matz och jag med en vintertur med Hurtigruten i norra Norge. En otrolig upplevelse, inte minst att komma till Nordkap och att få se norrsken. Matz var orolig att det bara skulle vara mörker och kall snö runt oss, men icke. Det var mest blå himmel, sol och gnistrande snö, som lyste upp. Och bara båtresan var härlig med gudabenådad god mat, lokalproducerad allt efter hamnarna vi passerade. Nästa resa för mig var en mysig nostalgiresa till Wien med min väninna Lena. Som unga läste vi tyska där några sommar, eller skulle ha gjort, ska jag kanske säga, för det fanns både små förälskelser och andra nöjen, som lockade mer på den tiden. Och det var nog mest på det sättet vi förbättrade vår tyska. Vi har varit där några gånger sedan dess och 2018 var det åter dags att gå i våra gamla fotspår och göra nya. 

Matz tog en tur till Istanbul, när jag var i Wien, men nästa resa gjorde vi tillsammans. Givetvis, för den gick kring vår guldbröllopsdag, som vi firade furstligt på Örenäs slott vid Öresund med utsikt mot Köpenhamn, där vi gifte oss ett halvsekel tidigare. På den turen gjorde vi också halt i Båstad, där vi imponerades starkt av Birgit Nilsson-museet. 

Vi fortsatte på den inslagna slottsvägen och gjorde några veckor senare en tur till Teleborgs slott med lika fin förplägnad. Vi kände oss nästan som stjärnorna på slottet! Resan fortsatte vi sedan till Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Väldigt intressant det också. En kik gjorde vi också på ett imponerande nytt kulturhus i Askersund. 

Nästa färd gick till dottern Lena-Kajsa och hennes Anders i Karlstad och därifrån åkte vi tillsammans till Rottneros utanför Sunne, där vi imponerades av Västanås teaters uppsättning av Anna Svärd.. På hemvägen tog vi sedan en sväng om Varnhem och Skara med lite museibesök. 

I september åkte vi till Skagen med danska väninnan Ronny för ytterligare museibesök med allt om Skagenmålarna och i november for vi till min väninna Pias lantställe i Tomelilla. Därifrån besökte vi både det excentriska yogastället Yangtorp och Skivarps gästgiveri. Det första bara för okulärbesiktning av den otroliga thailändska exteriören och det senare för att inta en ytterst läcker gåsamiddag. Premiär för gås för Matz och mig.

Sommaren måste ju också noteras detta speciella år. Tänk att i Sverige, precis som på sydliga breddgrader, få uppleva dagar, då man bara kan vänta sig värme och fina solskensdagar i lång, lång följd. Jag tillhör dem som älskade och verkligen njöt av den här sommaren, även om bränderna den orsakade var förfärliga. För mig blev det dock fler ljuvliga dagar vid havet med bad än vad jag upplevt sedan jag var barn, om jag ens upplevde så många då.

Lite sommar blev det för oss även under julen. I år blev inte, som förr om åren, fest med barn och barnbarn. Lena-Kajsas familj utnyttjade att det var arbetstagarjul och passade på att spendera en skidvecka i fjällen och Nicke firade jul med annan släktsida. Därför fann Matz och jag för gott att åka till Kanarieöarna. Det blev en väldigt annorlunda jul, jag kan nästan säga att vi hoppade över den. Men vi kom hem till nyår och det firandet skulle, som det brukar, bli stort och traditionellt med våra vänner i bohuslänska Myggstaviken. Men för det satte ett influensautbrott hos värdinnan stopp. Istället improviserade några av oss med ett betydligt mindre firande på bara fem personer. Lite mat från här och där samlades ihop och de desserter vi skulle haft med oss till den stora festen, som därför fanns i överflöd, dukades upp. Och vips blev det en nyårsfest, om än annorlunda, så ändå trevlig och gemytlig. Tack Sören, Inger, Christer och Matz, förstås, för den samvaron. Det blev ett gott slut och nu hoppas jag också att det nya året blir riktigt gott både för er, som läser det här, och för oss.