Premiär med mersmak

Igår gick jag igenom en rit. Tänk att vid mina år uppleva något jag aldrig gjort förut, något det aldrig ens föresvävat mig att göra. Det handlade om mat och jag borde vara härdad för jag har ätit mycket märkligt i min dag - rå fisk, rått kött, surströmming, orm tillagad inför in åsyn vid bordet från levande till servering på tallrik inklusive skinn, blod, urin och allt, grillad hamster och insekter som snacks. Men gås har jag aldrig förut ätit. Inte förrän igår. 

Varför kan ha varit för att tamgåsen Mårten, som följde vildgässledaren Akka, var snäll och flög Sverige runt med Nils Holgersson på ryggen i barndomens berättelser. Då kan man ju inte äta upp gässen bara för att hämnas på dem för att de enligt en sägen ska ha förrått S:t Martin (Mårten), från sitt gömställe, när han inte ville bli biskop. Tja, jag vet inte... Sanningen är nog egentligen att gåsen aldrig kommit i min väg. Men för några veckor sedan slängde min väninna Pia ur sig till Matz och mig:

-Ska vi äta gås ihop i år?

Spännande! Vi hoppade på och  igår var det alltså dags för vårt första Mårtensgille någonsin, och det intogs på riktig skånsk gästgivaregård i Skivarp nära Pias lantställe i Tomelilla, där vi har tillbringat en härlig helg med henne, Peter och hunden Billy the Kid.

Kvällen innehöll en fyrarättersmåltid och jag måste direkt säga att den var superdelikat. Gåslevermoussen som inledning bara smalt i munnen. Sedan kom soppan. OK jag erkänner, jag valde skaldjurssoppa och inte den traditionella svartsoppan, som Matz dock beställde in och därmed blev lite av kvällens hjälte. Jag smakade och kan därmed räkna in denna pepparkakskryddade blodrätt till vad jag har inmundigat. Särskilt god tyckte jag inte att den var, så det var lagom att hålla sig till smakprov. Själva gåsen smakade desto bättre, knaprig med sina fina tillbehör - brysselkål i timjan, rödkål, gelé, stekta äpplen och sviskon, havssaltsbeströdd helstekt småpotatis och gudomlig gräddsås. Sedan kände vi oss tvungna att ta paus innan skånsk äppelkaka med vaniljsås gjorde entré och gled ner till gåsen i magen.

Ja, det var en måltid, som hette duga i fin skånsk miljö.

Nu är jag ett gott matminne rikare och invigd i en hedervärd gammal tradition. Det blev en fantastisk kväll och jag är övertygad om att det inte var sista gången vi lockades till Mårtensgille, även om det var den första.

❤️ Hjärtans tack Pia och Peter för att ni fick med oss på det här och även för en i övrigt fantastiskt fin helg i Skåne!