Konsert med genrelänkar

När kvällens konsert började gick musikerna in och satte sig i två soffor, placerade på scenen. Precis som vi i salongen började de lyssna på en inspelning och titta på en projicerad bild av kompositören, dirigenten och musikpedagogen Nadja Boulanger, som dirigerade New York-filharmonikerna. Det var ett effektivt sätt att börja, för det var kring Nadja Boulanger konserten med Stockholm Syndrome Ensemble skulle kretsa. Jag ska erkänna att jag aldrig har hört talas om henne förut, men hon var en intressant bekantskap och en länk mellan olika generationer och musikgenrer. Hon hade själv Gabriel Fauré, som lärare och kom genom åren att ha inte mindre än tusen egna elever, bland dem namn som tangomästaren Astor Piazzolla, Burt Bacharach, Per Nörgård och Quincy Jones.

Kvällens konsert innehöll högst varierad musik av Boulanger själv, hennes lärare och elever liksom hennes vänner Aaron Copland och Leonard Bernstein samt systern Lili Boulanger. Det blev en spännande resa genom den moderna musikhistorien. Den arrangerades av Change Music Festival, som numera är en sommarbiennal här i Norra Halland, men nu under detta mellanår, ger några enstaka höstkonserter i Kungsbacka och Varberg. 

Stockholm Syndrome Enseble i vardagsrumsimljö på Kungsbacka Teaters scen. Johannes Rostamo, cello, Malin Bröan, violin,  Simon Crawford Phillips, piano, Malin William-Olsson, violin och  Rick Stotijn, kontrabas.

Stockholm Syndrom Ensemble, som tillsammans med Kungsbacka Piano Trio är återkommande gäster i Change-konserterna är en grupp musiker, som gör allt för att hitta nya och överraskande sätt för att föra fram sina konserter. De presenterar själva vad de spelar och varför, och det ger publiken fina ingångar till musiken. Allt bottnar i kammarmusiken och på kvalitén i den ger de inget avkall, men de blandar glatt in musik av annat slag för att publiken ska upptäcka länkningarna i musiken. Ikväll gjordes det inte som kammarmusik utan mer som vardagsrumsmusik, tänkt hos Nadja Boulanger och hennes elever. (Eller förresten, det kanske är just det som är kammarmusik i den ursprungliga betydelsen?) Det var i varje fall ett fint och trivsamt grepp, som blev till en fin upplevelse i hemtrevlig gemenskap mellan musiker och publik.