Sparrisfrossa

Idag är dagen S. S som i sparris och vårt årliga besök på sparriskväll på restaurang Storgatan 1 här i Kungsbacka. Det är en kär tradition sedan jag vet inte hur många år. Den har överlevt ägarbyte och står lika stark som någonsin förr. Förr var vi många som gick i sällskap hit, men numera brukar vi bara vara få som går i sällskap och i år var vi bara Matz och jag.

Givetvis har sällskapet betydelse, men det man äter och dricker är lika gott hur som. Den vita, mjälla, tyska sparrisen smakar gudomligt i sig själv, men på Storgatan får den gott sällskap av allehanda tillbehör som såser - hollandaise, ramslöks, svart vitlöks,  nobis och siktat smör, hackat ägg, skinka av olika slag - serrano, prosciutto, westfalen, och schwarzwälder, kallrökt lax, salami i variation - ungersk, tysk peppar och ventricina piccante, romsmör, parmesanost, västerbottenost och därtill både soppa och paj på sparris, holländsk grovpannkaka, potatis, smör och bröd.

Till detta drack jag torrt, vitt alsacevin, som passade perfekt till maten, som serverades. Ljuvligt gott var allt som vanligt. Jag klarade inte att smaka på allt, men jag försökte. 

Och gissa om jag lider av matkoma just nu?  Jag är väldigt glad att jag tidigare idag hoppade över både lunch och middag för att sparrisen skulle få sin rättmätiga plats, för just av sparrisen får man äta så mycket man vill ... Och orkar. 😉 🍴