OHärom dagen fick vi ett ryck att åka till Stockholm för att se "Salieri vs Mozart" på Folkoperan. Vi köpte biljett till idag plus tågbiljett och bokade hotell. Men direkt när vi kom fram ringde det från Folkoperan. Föreställningen inställd pga sjukdom. Kändes inte bra, men vad göra. Dom trodde i alla fall att det ska bli en föreställning på söndag och vi blev ombokade. Nu håller vi tummarna för att det ska funka, för på måndag går vårt oombokbara tåg hem.
Nåväl, då fick vi hitta på något nytt för idag. Vi valde museet Fotografiska med 4 utställningar. Tog oss dit via Slussen och det var en pärs pga de stora ombyggnaderna där. Visst fanns där vägvisare. Med mitt artrosknä ville jag undvika trappor, så vi följde noggrant pilarna för barnvagnar och rullstolar. Men det var en urusel skyltning! Sedan vi gått en omväg för att slippa trappor hänvisades vi plötsligt upp för en, gå en sträcka och sedan en lång trappa ner. Jag klarade det väl, men folk fick bära barnvagnar ner. Otroligt dålig skyltningsservice.
Väl framme blev jag rätt besviken på den stora utställningen, där jag hade hört att Ellen von Unwerth skulle visa foton av starka kvinnor från 30 år under rubriken "Devotion". Besvikelsen kände jag för att kvinnorna på bilderna mer var objekt än subjekt. De sades vara teatrala och lekfulla, men mina tankar leddes mer till de som brukar dyka upp i Playboy.
Intressantare var utställningen "The Extraordinary World of Christian Tagliavini", där han dels visade bilder inspirerade av världsutforskning och porträtt influerade av renässansmästare. Det jag såg där satte igång min min hjärna med vad vi människor hållit och håller på med. Dessa tankar blev bara starkare i mötet med Hans Strands bilder i "Manmade Land" med vad gifter i och skövling av naturen gör.
Hjärtskärande var Anna Klarens stillbildspel "När allt förändrades" med kommentarer om allehanda känslor och svårigheter, när hennes familj fick utökning av barnaskaran och då fick ett autistiskt barn, som de alla tvingades lära sig acceptera och älska på sina egna särskilda sätt.
Alltså tre sevärda utställningar av fyra, enligt min smak. Vi avslutade besöket med en förrätt i Paul Svenssons restaurang i museet och sedan fortsatte vi måltiden med jättegod fjällröding på Restaurang Mårten Trotzig i Gamla stan. Det blev alltså trots strul i starten ändå till slut en riktigt bra Stockholmsdag, om än en annan än den vi hade tänkt oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar