Vi åkte busskolonn upp till klippan. Kallt var det förstås där, men det hjälpte att vädret bjöd på strålande sol och klar luft. Det gjorde också att snön gnistrande som var den täckt av diamanter. Naturen var magnifik och så även Nordkapshallen, ett väldigt informativt turistcenter.
Skönheten fanns såväl på klippan med bara Ishavet utanför som på vägen upp och ner. Vidderna är så oändligt vackra att man nästan måste nypa sig för att förstå att det här är på riktigt. Ibland spelar också skuggorna små spratt och formar både lustiga och lite skrämmande figurer. Inte hade jag trott att solglasögonen skulle vara det viktigaste jag tog med i bagaget på den här resan. Men det var det. Utan dem hade jag stått mig slätt. Och det är ju bra för gott väder på färden ska man ju bara vara oändligt tacksam för.













Inga kommentarer:
Skicka en kommentar