Septembermorgonen från mitt fönster

Idag vaknade jag tidigt. Det tillhör inte vanligheterna. Det var något med ljuset, något magiskt, klart, lite isigt men samtidigt fortfarande somrigt. En förklarad morgonrodnad. Daggdroppar på fönsterrutan och blekblå lätt molnbehängd himmel med rosa skimmer. Det fyllde mig med glädje, nästan en euforisk och poetisk sådan. Kyla och värme på en gång skapade en friskhet, som jag nästan kunde ta på. Jag kände att jag måste fånga den.

Här skymtade den annalkande hösten, men den dröjde i sommarens hägn och riktigt ropade ut att även den här årstiden kan vara oändligt vacker och tjusande, om man väljer att vilja se det. Bara att solen tittar fram efter gårdagens hällregn skänker en lycka som jag bara måste ta vara på. Önskar er alla en fin septemberhelg!