Ett annorlunda år

Tabula rasa. En tom tavla mot den vita snön utanför. Så såg tillvaron ut för ett år sedan. Ingenting direkt inbokat. Allt kunde hända, eller ingenting.

Hur blev det då? Jo, det blev annorlunda. Att jag skulle komma att tillbringa halva året i Norrbotten, var ingenting som ens fanns i min fantasi då. Men ett facebooktryck bort visade sig den möjligheten lura. Jag bestämde mig snabbt, visst ville jag jobba i Norrbotten, visst ville jag vara med och sjösätta den nya kultursamverkansmodellen, eller koffertmodellen, som den också kallas. Så jag packade min personliga koffert och drog mot norr. Det har jag inte ångrat en sekund. 

Massor av nya intryck, insyn i den nya kulturpolitiken och en liten annan syn på världen har jag fått med mig från året som gått. Jag har lärt mig se kartan som en böjd banan med blandning av Norge, Sverige, Finland och Ryssland som den centrala. Barentsregionen har seglat upp i mitt medvetande som ett samarbetsområde värt att beakta lika väl som EU. Jag blev regionpatriot och hejade på Lule hockey. Attans att det inte ledde till seger! Så har jag sovit på is i Jukkasjärvi, sett islossningen i Torne älv, vandrat en liten bit på Kungsleden och varit inne i det som ska bli världens största profana orgel som också digitalt ska bli den första att kunna spelas på från alla världens hörn, där en dator finns inom räckhåll. All världens ljud ska klinga i Piteå!  Jag har dessutom fått bo med vattenutsikt. Å, vad jag älskar det. 

En norrbottnisk period i våras blev det, en i höst och däremellan sommaren hemma som också innehöll Danmarksbesök med familjen och släktbesök från USA hos oss. Och så har jag jobbat hemma i Kungsbacka med skriverier och guidninga och med biblioteksplan i Halmstad, fast där kallas den förstås riktlinjer för biblioteksverksamheten. 

Resor har jag alltså fått en beskärd del. Men inga sådana där långresor, som jag de senaste åren har varit på. De har fått anstå. Och väl var kanske det. För förra året hade vi sneglat på Japan. Och det var ju inte riktigt vältajmat med tanke på vad som hände med kärnkraften i Fukushima. 

Långresorna har fått ge vika till förmån för långa resor i Norrbotten, där avstånden inte är små. Jag har lärt mig älska denna landsända och blivit lite ambassadör för att nämna regionen vid dess rätta namn. Norrlänningar säger vi sörlänningar gärna. Men det är inte adekvat. 

– Bor du i Götaland? blev svaren, när jag pratade om Norrland. 

– Nja, så säger jag ju inte ... 

– Nä, det gör inte vi heller, Norrland kan ju lika gärna vara nere i Östersund. Norrbotten heter det här! Norrland är bara för de svepande rörelserna i väderrapporten.

Men nu är Norrbottensäventyret över. Nu väntar mer prosaisk vardag på hemmaplan. Nyår stundar, trots att ingen snö har fallit. Men ändå är sig världen lite lik. Tre dagars nyårsfirande hägrar som förr hos vänner i bohuslänska havsbandet. Det är härligt att vara hemma också, inte minst i glada vänners lag. Och nu ligger en ny tabula framför mig, som kanske inte är helt rasa, men ändå har god plats att fyllas av sådant jag ännu inte vet någonting om ...

Gott slut och Gott Nytt År till dig som läser detta med en vacker vintrig vy över Lule älv.