"I hela mitt liv har jag hört att jag måste sätta gränser. Men jag har aldrig lärt mig det och jag vill inte. Jag tycker inte om gränser utan ser gärna att allt går i vartannat. För mig är gränser bara hinder. Jag vill se öppningar och möjligheter. Och jag älskar broar. Ståtliga byggnadsverk med vacker symbolik att knyta samman det som inte automatiskt hör ihop. Den här bloggen ska vara gränslös och en bro mellan allt och ingenting. Kommentera gärna så blir den även en bro mellan dig och mig! "
Webbplats Höglind Kommunikation

söndagen den 27:e november 2011

Nu är det ljus igen …

... ja, nu är det ljus igen. Julljus den här gången. Det var inte länge sedan Luleå lyste under ljusfest med designat ljus, som lockade människor man ur huse ut i höstmörkret. Nu lyser det starkt igen, glittrar och lockar i adventstid. Och denna skylthelg är minst lika många om inte fler på fötter. Men någon julstress märker jag inte här.






Livet i det upplysta gaturummet är flanerande. En hel renfamilj har läger mitt på Storgatan invid en kåta, där gammeltomten samlar in barnens önskelistor. Främmande och lite spännande inslag även på denna nordliga breddgrad, åtminstone för barnen. Och det är inte utan att synen av de vackra djuren också lockar mig till fantasier om flygande tomtefärder över fjällen.






I Stadsparken finns julklappar. De ligger inte under granen, utan de smyckar färgglatt trädens kala grenar. Museiparken är för helgen omvandlad till julmarknad med allehanda norrbottniskt hantverk och matspecialiteter och julens smaker av julgröt och skinksmörgåsar kan avnjutas i museicaféet. Här råder stämning av både njutning i nuet och förväntan precis som det ska i advent. Spännande att se hur julförvandlingen arrangeras här.
I mitt fönster lyser lånad adventsstake, Ljussprakande granar nere vid Lule älv syns från fönstret och båtarna vid kajen ger vacker vattenspegling med sina ljusgirlanger.


Jag tycker det är fint. Allra bäst när ljuset blänker i vattnet. Men så ska det egentligen inte vara. Det saknas något här. För mig är det inte så uppenbart, men alla, som bor här efterlyser snö och is. Snön som också brukar lysa med sin vita färg lyser i år i stället med sin frånvaro. Släden barnen åker runt på har i år försetts med hjul istället för medar. Jag hör att det väcker besvikelse och förstår att ett hitforslat snöblock, som hemma på västkusten inte skulle vara så märkligt, är verkligt främmande här. Men det är i alla fall än så länge det enda vintriga, som Stadsparkens tomtefamilj får hålla tillgodo med. Och någon vacker snö som ligger kvar,finns enligt prognoserna ännu inte i sikte.
Klicka på bilderna, så syns de bättre.

0 kommentarer: